Idag va den så länge fruktade dagen. Dagen då vi skulle analysera våra videoinspelningar. Det visade sig att det inte alls va så jobbigt som jag trodde. Jag tyckte tvärtom att det va jätteroligt. Skrattade så att tårarna kom. När Gabriella skulle bli min klient så sa alla att vi inte skulle kunna hålla oss från skratt när vi spelade in. Men när vi väl spelade in så va inte det nåra problem alls. Däremot va det en helt annan grej när vi skulle titta på vår inspelning. Vi skrattade o härmade varandra som tokar. Jag tror nästan att vår lärare tyckte att vi var för flamsiga men förlåt då mig att jag inte riktigt kan ta en sån här övning på sånt allvar. Jag orkar inte ta allt så seriöst som många i min klass gör. Man måste ju få ha lite kul oxå!
Imorron ska vi ha ett mycket svårare samtal som handlar om att man ska vara kurator på sjukhus eller skola, alltså ska det vara ett mer stödjande samtal än utredande. De första dom i min grupp säger är att: oj va jobbigt det kommer att bli, känslomässigt alltså. Jag kommer kanske att bli så engagerad så jag börjar gråta. Herregud! säger jag. Det är bara en övning. Men det kommer att bli svårt, det är jag medveten om. Speciellt om det handlar om död och allvarliga sjukdomar t.ex.
Men idag fick jag veta att jag fick G på min allra första salstenta (på svenska iaf) Det ska jag fira med tobleroneglass! Eller kladdkaka kanske? Hmm.....
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar