Jag är inte bitter! Nejdå inte alls....

Äntligen i Örebro igen, för "gott" denna gång. Usch vad jag hatar att åka tåg och buss. Har varit på resande fot konstant i en vecka nu känns det som. Äntligen kan jag andas ut och 2 veckors tentapluggande känns nästan lockande.

På torsdagen åkte jag till Uppsala och var där till söndag morron. Men hann inte riktigt njuta för jag va så stressad hela tiden och därför på ganska dåligt humör. Vill inte vara det när jag är hemma. Då vill jag bara ta det lugnt och mysa. Det va plugg, massa fixande hit o dit, socialisering och förberedande inför sjöslaget som spökade. När jag ska göra nåt jag inte riktigt vet hur det går till som till exempel hur jag ska ta mig till värtahamnen helt själv, vad ska man packa osv blir jag så nojjig. Kan inte tänka på nåt annat. Hela helgen gick ju nästan åt till att sy min jäkla overall! Som vanligt oroar jag mig i onödan. Sjöslaget var jätteroligt och jag lyckades trots deras låga antal hitta några overallare från Uppsala att hänga med. (Uppsala studenter är ju lite för fina för overaller)

Kom hem sent på måndag kväll till Öret för att sedan gå upp jätte tidigt o ha föreläsning och sen på det dessutom grupparbete. Sen va det bara att slänga sig på tåget till Uppsala igen för att komma hem i tid för att sussa typ. Tidigt på morronen hade jag läkar tid som jag inte fick ut nånting av eg. Jag blir så trött på läkare. Jag skulle kunna göra jobbet bättre själv känns det som. Precis som förra gången mitt knä va dumt tog jag prover för reumatism och borrelia och jag kan säga redan nu att precis som förra gången kommer proverna att vara negativa. Röntgen som jag ska genomföra så fort jag får tid (alltså om några år) kommer inte heller att visa något precis som förra gången. Hon skickade dock en remiss till ortopeden vilket borde ha gjorts redan i juni anser jag istället för att ställa diagnosen svag muskulatur på en sekund och skicka mig till sjukgymnastik som inte har gett ett skit. Nej, jag är inte alls bitter eller frustrerad, nej nej. Jag känner mig bara redo att kapa av knät när som helst nu. I 4 och en halv månad har jag haft ont i mitt knä nu och folk verkar inte fatta att det är jobbigt. Folk lixom tror att det har gått över fast det inte har det. Pappa frågade mig idag om jag fortfarande hade ont. WTF!? Om jag inte hade ont skulle jag väl inte springa från läkartid till läkartid! Tro mig, så kul är det inte!

Hon frågade om jag åt p-piller och om jag gjorde det förra gången oxå. Vad fan kan mina p-piller ha o göra med om knän svullnar upp? Större bröst har jag hört talas om, men större knän?

Efter läkaren satte jag mig direkt på tåget igen. Kom till Örebro lagom för att hinna handla, duscha och käka innan jag skulle bege mig till Armine för korridors reunion. Det va jättekul att träffa alla igen. Vill ha tillbaka min gamla korridor men jag har bestämt mig för att ge den nya en chans ändå.

Förresten ska vi ha korridorsmöte imorron. Vad tror ni det ska handla om? Jo våra älskade husdjur! They are back!